-

Åh, så vackert det är ute! Jag vaknade död och urtrött, men när jag såg den blårosa himlen, blev jag TVUNGEN att greppa kameran och gå på en fotopromenad. Åh, det var så vackert, ville inte gå hem. Men tillslut frös jag så mycket att jag inte längre kände mina kinder, och då var det nog dags ändå. Jag vart supernöjd med bilderna, vår kamera är verkligen super! Om jag hande hunnit hade jag gått till bron, men det hade jag inte tid med, ni förstår om bara 2 timmar så ska vårat superlag samlas för en mega superviktig match! Nu ska jag go och ladda med värsta frukosten så att jag orkar spela. Jag måste vara försiktig med halsen annars går det inte att spela på flera veckor igen, och det vill jag verkligen inte!