Radion spelar vår sång.

Inspirationstext på fotografiska muséet som satt på väggen i en utställnings sal, jag langade typ 89 foton på den! Nej, men den liksom bara stod där och inspirerade mig.
Från planet, hemskt vackert var det. Med staden glimmandes nedanför oss och en solnedgång vid horisonten.
Jag, kanske ser aningen arg ut, men var hemskt nöjd när jag struttade runt på stan med en kaffe latte i handen. Kändes så rätt och som om det var taget ur en film.
På tal om ingenting, här kommer ett litet tips från moi. Om ni är hemma, är no lifers och känner ett behov av att göra något NU så rekommenderar jag att ni ska fixa till er skor eftersom de troligen är hemskt skitiga.
Som ni ser på första bilden har jag piffat till mina skor en aning. Mina gula skosnören som var sönderslitna och likande skonören som någon zoombie skulle kunna ha på sina skor, så jag bytte ut de mot ett par röda skosnören som jag hittade på jakt efter skoputs. Mina skor blev som nya! Det känns som om man har just kommit hem med ett par helt nya skor, det är världens skönaste känsla. Ni borde testa detta någon gång, det lönar sig helt klart.
Och nu har jag ett hemskt tillkännagivande, skärmen över nästan hela min mobil är sprucken. Med tungt hjärta sitter jag här, men jag kan ju faktiskt andvända den och det syns knappt att den är sönder när skärmen väl lyser. Så jag är inte helt olycklig, men lite hemskt är det nog ändå. Imorgon är det även sovmorgon, guuuuud vad jag ska sova. Hela veckan har jag snoozat som en liten tönt i mer än 30 minuter varje morgon, det är något fel på mig. Jag brukar alltid gå upp vid 6, men denhär veckan har jag gått upp kring 6.40 för att jag inte lyckats kriga mig upp ur sängen. Så himla typiskt efter sportlovet. Men imorgon får jag allt sova läääänge.
Nu ska jag ha en liten ritual för min mobil samt en tyst minut. Den är som en lite bebis för mig, ganska fånigt ändå. Men när man är forever alone som jag är, då är det ganska lätt att vara allmänt förälskad i sin mobil. Den enda grejen man kan lita ordentligt på, fast jag litar ju förstås mest på mina vänner.
Skåda och häpna. Detta är vad som har hänt min älskling. Min krigskadade lilla älskling.
Om ni ursäktar mig, så måste jag tyvärr gå nu. Vill hinna med den tysta minuten förstår ni!
Kramar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0