I'm singing in the rain.

Sanna ord!
Cyklade 2,2 mil på 40 minuter ungefär, starkt! Kändes nästan som om däcken brann, fort gick det! Min rumpa har fått tagit en och annan smäll efter den guppiga vägen, så nu är den bortdomnad. Aningen läskigt faktiskt. Just nu sitter jag och väntar på sms från min kära vän Clara, vi ska iväg till stan. Lyckad som man är har jag glömt busskortet hos mamma, så jag måste köpa värdekvitto. Kul liv, klumpig Esther!
Pussar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0